I söndags var det ju egentligen dressyr för min del men fick ställa in det då kroppen inte tyckte att man skulle köra med värk i kroppen  och huvudvärk, så strök mig och tog sovmorgon istället. Skötarna anordna ju en liten flätkurs på eftermiddagen så släpade mig upp till stallet men fick bli en lugn tid där uppe för kände mig lite bortkopplad i skallen. Skötarna hade också som uppgift att städa i omklädningsrummet för det var en aning stökigt där inne.

Måndag: Tog mig i kragen och satte för kärran på bilen och tog mig upp till stallet för att åka och slänga några madrasser som vi skulle bli av med. Skulle nog inte ha gjort det känner jag i efterhand för mådde inte speciellt bra när jag gjorde det. Kan ju erkänna detta redan nu att jag har väldigt svårt för att vara sjuk , tycker att det är så segt, tråkigt osv men inser ju samtidigt att man ibland bara måste.

Ett annat ämne som jag tänkte diskutera lite , ni får leva med att jag skriver lite diskussioner ibland men kan ju vara någon som tycker det är intressant , eller lär sig något eller vad som helst. Men som sagt . Känslan när man har vunnit något eller lyckas med något som man verkligen inte trodde sig klara av. Att gå ifrån känslan och kunna kliva ner ifrån sin höga tron och kunna berömma andra som är med en som kanske har lyckats lika bra. Man kan aldrig veta varandras mål och därför kan varje liten framgång vara ett stort steg för någon, att visa uppskattning och visa att man bryr sig om varandra är oehört viktigt. Något att tänka på en onsdag som denna !

Litet citat som jag tycker om ,på engelska såklart ;) : We live when we can, laugh when we can , love when we can !

Lite bilder ifrån lördagens division två hoppning i Hjo :) Var ju som sagt med en sväng och fotade laget som lyckades komma på en fjärde plats ! toppen ! Sen blev det några enskilda placeringar också