Fick besked under dagen att operationen blev preliminärt framflyttad en vecka då en sjukare patient måste få opereras på min tid. Ja vad ska man göra? Det är ju bara att finna sig i situationen. Inget är såklart definitivt då det är sjuka personer men antingen blir det på måndag som sagt eller måndagen därpå, för de flyttar inte en patient två gånger har de meddelat ialla fall. Det jobbigaste som jag skulle säga är ovisheten då man inte vet vilken vecka det blir så kan man ju inte förbereda sig helt mentalt. Men jag försöker ändå tänka positivt att då får man en ytterligare vecka att greja i stallet, äta icke flytande med mera innan och kanske fylla sig själv med ännu mera positiva saker.

Fredag bestäms det definitivt om vilken måndag det blir, allt kring min operation hänger på en annan stackars sjuk människa och sjukvården såklart. Jag tänkte mig såhär att vilket det nu än blir så ska jag försöka vara lite aktiv på min kära blogg. Lägga ut lite fasansfulla bilder på mitt underbett (enligt mig själv) , länka en video om mitt ingrepp och lite annat för att ni andra ska få en inblick i min värld och för att jag ska kunna sysselsätta hjärnan fram till min operation ;)

Hoppas ni fortsätter att följa min resa till en vardag med bra bett !

En länk till en tjej som har gjort samma operation som jag ska utföra och som har gett mycket inspiration

Hade ju tänkt uppdatera lite mer nu inför operationen och efter operationen vad som komma skall. Just nu går man med en massa tankar kring operationen, efter operationen, förändringar, kommer man vara nöjd, kommer man bli besviken och massor med annat. Det finns inte tillräckligt med utrymme i huvudet för att få plats med alla tankar för det slutar bara med att man får massa huvudvärk när man ska tänka på allt. Vissa stunder kan man gå ifrån att vilja gråta på grund av att man är så nervös, till att man känner att nu vill jag göra det här så det blir gjort och man får ett bra bett! Jag har ju tagit mitt beslut och det står jag fast vid så ingen tvekan om saken men är däremot allt runt omkring.

Att leva med ett så pass stort underbett som jag ändå har är både psykiskt och fysiskt jobbigt , du kan inte tugga och bita av ordentligt - fysiskt

Att känna du inte kan le normalt på bild eller att i alla andra vinklar än rätt framifrån blir ditt ansikte inte snyggt -psykiskt        

Min känsla är i dagsläget att om man bara kunde skippa själva uppvaknandet och de fem dagarna efter så skulle nog allt gå mycket lättare ! Just nu finns det så många faktorer att oroa sig för så finns ingen ände på det men som min läkare sa "du är inte sjuk utan ska göra en operation så det varar ju inte länge/förevigt"

Men med detta sagt så har man lättat av lite hur man känner och tänker och jag hoppas att alla ni som läser inte ser detta som något dystert inlägg. Jag vill och ska göra den här operationen men mina nerver fick gärna stänga av i en vecka eller två ;)

Vad som händer annars i livet är ju att man har passerat både jul och nyår och födelsedag, alla tre var väldigt bra och skönt att omge sig av härliga människor innan en tid som blir jobbig ;) Har fått många fina saker som jag är jätte tacksam för och det värmer också väldigt mycket när man får saker som är till just en själv och av folk som bryr sig om en :)

Om någon undrar så ska jag göra en operation där man flyttar bak underkäken och fram med överkäken för att få ett bra bett!
Inlägg gjort av en nervös men ändå glad sara i dagsläget kan man väl konstatera

Någon som har tips inför en sån här operation får gärna komma med det ;)